Eftersom jag varit sjuk hela helgen då lönen kom insåg jag först idag att jag var rik igen vilket betyder att jag får shoppa massa kläder igen. Tvingade med stackars Viktor, som bara ville ha lite kaffe i sig, till en mängd olika affärer. Trots gråa moln, så hade jag en så härlig sommarkänsla. Ingen kan väl älska pastellfärger lika mycket som jag. Införskaffade mig två par chinos, ljusblå och beige och en fin sommrig sjal. Imorgon tänkte jag även försöka hitta mig någon snygg överdel och ett par vita skor. Nu är våren här och allt svart ska bort!

/Joakim

Mörkret har åter infunnit sig. Den fallande snön smattrar mot det öppna fönstret. Varför vägrar vintern släppa sitt grepp? När ska varma vindar tina både tjäl och själ igen? Det är frågor som dessa som Joakim Paaso ställer sig själv när han ligger vaken om nätterna.

Feberfrossa. Kroppen har förlorat all sin förmåga att ställa in kroppstemperaturen. Täcket åker av och på. Kroppsdelar åker in och ut. Ja jag tycker synd om mig själv. Har under mina 21 år här på jorden aldrig varit sjukt så mycket som den här vintern och varje gång ställer jag mig samma fråga; när ska min själ tina?

Sömn har aldrig varit ett problem för mig tidigare. Har alltid kommit tillfällen att ta igen sig. De dagarna är förbi. Skola varje vardag och på helgerna är jag åter tillbaka på Hulta Ängar. Minns inte när jag senast hade en sovmorgon. Den press som jag lägger på mig själv har heller aldrig varit högre. Har oerhört höga förväntningar på mig själv. Nu när jag vet vad jag vill räcker det inte med att bli bra. Jag tänker bli grym på det jag gör. Nu börjar dock min kropp säga ifrån. Har inget att gå på längre. Jag lever på närhet. För mig kan en oväntad kram göra hela min dag. Jag är fullständigt värdelös som singel. Jag behöver någon som tar hand om mig, någon som håller om mig tills jag somnar, någon som viskar i mitt öra att jag är vacker, någon som älskar mig. 

/Joakim

Har väl aldrig varit så mycket för Pussycat Dolls, men på sista tiden har jag verkligen insett att de gör grym dansmusik. Very sexy music and I like it, so to say.

Det var en dag, inte helt olika denna. Kanske vintern fortfarande härskade över lilla Sverige. Jag skulle snart fylla 17 år. Första året på gymnasiet var lite av en chock för mig. Hade gått in i väggen på grund av den enorma mängd skoluppgifter lärarna lade på oss. Nog för att jag hade underbara vänner, men de precis som jag hade inte tid för mycket mer än skolan. Det var under de ensamma kvällarna, då jag satt framför datorn skrivandes på långa rapporter om bland annat istiden och Europeiska Unionen, som jag förstod. Ensamheten gjorde mig galen. Visste att flera av mina vänner fann en varm kärleksfull famn att söka tröst hos när trycket på dem blev för stort. Insåg att jag var avundsjuk. Varför skulle inte jag också få någon som kunde trösta och älska mig när jag var ledsen och ensam? I 17 år hade jag varit singel och det gjorde mig inget, men nu ville jag känna den känslan som mina vänner pratade om. En bild började forma sig i huvudet på mig. Jag blev rädd för det jag såg. I kissed a boy, and I liked it. Det kändes så fel, men ändå visste jag att det var rätt. Kunde jag vara bög? 

I brist på annat vände jag mig som så många gånger förr till internet för svar. Jag fann Sylvester, ett community för HBT-personer. Trots att jag nu flytt den sidan sedan länge, gav den mig ändå den bekräftelsen jag sökte. Ja jag var nog bög, eller i alla fall bi. Jag sökte mig till QX, där fann jag bland annat Rasmus och Daniel som båda bodde i Borås. Visste att Rasmus gick på min skola. Genom att han gick estet-dans var han skolans mest framträdande bög. Blev många långa fikastunder på Café Latte och snabbare än väntat var jag redo att komma ut för mina vänner. Kim var den första av mina vänner jag berättade det för och strax därpå visste i stort sätt alla andra om det också. 

Den sommaren träffade jag också min första stora kärlek, Sebastian. Visste från första stund att det var honom jag ville ha. Det dröjde dock tre månader innan vi blev ett par. Vi tog ett gemensamt beslut att den stunden vi fasat mest för var inne. Det var dags att berätta allt för våra föräldrar. Sebastian var modigare än mig och var först ut att berätta det för sina föräldrar. Den 18 november 2005 var datumet som fick representera starten på vårt förhållande. Det var dagen då han berättade för sina föräldrar att jag var hans pojkvän. Nu var det min tur. Jag var livrädd. Hade hört så många skräckexempel där andra blivit förskjutna av sina föräldrar med ord som Du är inte längre våran son. Min familj betyder allt för mig. Vad skulle jag göra utan dem?

Det började närma sig jul. For ut till Rydboholm för att tillsammans med mina vänner göra hemmagjorda julkort. Väl där blev det än och annan bild på mig och Sebastian när vi kysstes. Så coolt just då! För att visa min lycka för alla mina andra vänner lade jag upp en av bilderna som visningsbild på MSN. Visade sig sen vara ett ganska dåligt drag för smart som jag är glömde jag ta bort bilden innan jag loggade ut. Dagen efter då min lilla syster skulle logga in kom bilden upp. Hon var då bara 10 år och förstod inte riktigt, utan hon hämtade min mamma. Efter att ha sett bilden kom hon in till mitt rum och frågade vad det var för bild på mig och en annan kille jag hade på datorn. Sen sa hon inget mer. Det dröjde en timme innan hon kom tillbaka och berättade att hon älskade mig för den jag var och att det inte var så mycket mer än att acceptera det. Då hon berättade det för min pappa visade det sig att även han sett bilden, men inte sagt något.

Det har gått fyra år nu. Mycket har hänt sedan dess. Bra och dåliga erfarenheter, men med hjälp av dem är jag idag en starkare person. Jag trivs med den jag är. I'm so gay that I shit rainbows!



/Joakim 

Det är inte ofta jag känner att det nästan är lite jobbigt att se melodifestivalen i år. Alla andra år har jag alltid vetat precis vem jag vill ska vinna och så har de också gjort det. I år har jag många favoriter och det värsta är att vem som helst av dem kan vinna, även de som inte tillhör mina favoriter. Det är verkligen så jobbigt. Jag mår psykiskt dåligt.

Agnes, Sarah, Måns, eller Alcazar?

Men jag måste bestämma mig. Jag tror på alcazar! Vi får se. Kan sluta hur som helst!

/Joakim

Tänk vad annorlunda bild man kan få av en person. Känner man egentligen någon riktigt bra? Man tror att man vet precis hur någon fungerar och tänker, men sen handlar han/hon på ett sätt som plötsligt får en att tappa hakan. Vågar man lita 100% på någon egentligen? För visst gillar vi alla mer eller mindre skvaller och skadeglädje? Är man säker på att en person verkligen är den som han/hon utger sig vara? Jag brukar se mig som en person som inte är allt för dömmande. Brukar ofta ge alla en chans att visa vad de går för, men ibland känns det som om jag börjar tappa tron på mänskligheten. Är du min vän?

/Joakim

Det slog mig precis att jag blivit en riktig bloggläsare. Genom att jag blivit allt mer engagerad i min egen blogg har också mitt intresse för vad andra skriver ökat.

Har tre stora bloggar jag läser varje dag:



Blondinbella 
Jag blir bara mer och mer förälskad i den tjejen. Inte bara för att hon är som den Barbiedockan jag aldrig hade, hon är smart, framgångsrik och en bra förebild. Läs hennes senaste debattinlägg från Expressen: http://www.expressen.se/debatt/1.1491313/kvinnlig-avundsjuka-ar-min-varsta-fiende

Stilrobin
Den "manliga" modebloggaren. Gick in på den efter att en vän pratat om den och sen blev jag fast. Gillar hans stil och det är kul att någon kan hålla ordning på modet åt mig.

Gaybloggen
Läser den bara för att den är känd. Egentligen är den ganska kass och han är mest pinsam, men nu är jag fast.

Sen läser jag också några av mina vänners bloggar flitigt.

Sebastian
Viktor
Hanna
Kim
Anna
Mimmi
Rikard
Markus
Rijad
Tovan
Matilda

/Joakim

Är åter igen inne i en period av America's Next Top Model. Blir alltid lika avundsjuk. Vill också bara få ställa mig och posa framför en kamera. Attans också att man inte är längre än 171 cm!

Här har ni ett kul klipp från säsong 10. Stacy Ann vill lära sig lapdance.



/Joakim

Ja jag vet att det är väldigt gammalt, men kom att tänka på det här brevet här om dagen. Lägger upp det för att visa att det bara är absurt att kristna fortfarande håller kvar vid att homosexualitet är en synd när de tydligen kan se genom fingrarna för så mycket annat. För er som inte har läst det här förut har ni det brev till en känd radiopratare som heter Laura Schleissinger. Hon svarade en som ringde in och ville ha råd att "Homosexualitet är en styggelse som under inga omständigheter kan accepteras" och citerade 3 Mosebok 18:22 där det står så.

Hon fick ett brev tillbaka.

Kära dr. Laura

Tack för att du gör så mycket för att lära upp folk vad gäller Guds bud. Jag har själv lärt mycket av dig och försöker dela med mig av dessa kunskaper till så många jag kan. Om någon till exempel försöker försvara homosexualitet så påminner jag dem bara om 3:e Moseboken 18:22 där det klart och tydligt står att homosexualitet är en styggelse så är den saken färdigdiskuterad. Men nu måste jag erkänna att jag behöver några råd kring hur jag ska följa några andra av Guds bud.

1. Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Moseboken 1:9). Problemet är att grannarna klagar.

2. Jag önskar sälja min dotter som slav (2:a Moseboken 21:7). Med dagens prisnivå, vad anser du vara ett skäligt pris?

3. I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare. Här behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

4. Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a Moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

5. En av mina vänner menar att även om det är en styggelse att äta skaldjur (3:e Moseboken 11:10), så är homosexualitet värre. Jag håller inte med. Vem av oss har rätt?

6. I 3:e Moseboken 21:20 står det i klartext att jag inte får närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Jag måste erkänna att jag lider av viss närsynthet och använder glasögon. Måste synen vara helt perfekt eller kan vi acceptera ett viss svängrum i denna fråga?

7. De flesta av mina bekanta går till frisören. De klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är tydligen en synd enligt 3:e Moseboken 19:27. Hur bör de straffas?

8. Jag har läst i 3:e Moseboken 11:7-8 att jag inte ska röra vid några rester av en död gris eftersom det gör mig oren. Kan jag fortsätta spela amerikansk fotboll om jag använder handskar?

9. Min morbror har en gård. Han syndar mot 3:e Moseboken 19:19 eftersom han planterar olika grödor på samma jord. Hans fru är inte mycket bättre eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel, (vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA byn bara för att stena dem (3:e Moseboken 24:10-16)? Är det inte lika lätt att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Moseboken 20:14)?

Jag vet att du gått på djupet med denna typ av problemställningar. Så jag är helt säker på att du kan hjälpa mig. Tack för att du ständigt påminner oss om att Guds ord är evigt och oföränderligt.

Med vänliga hälsningar från en trofast lärjunge och tillbedjande fan.

Jag lovar. Det här blir mitt sista inlägg om religion. Dags att diskutera andra saker.

/Joakim

20.03, tåget stannar in vid stationen. Ut far jag i all hast. Vill verkligen inte missa bussen. Bara några få minuter på mig, men jag gör ett försök. Gatorna är tomma och ödsliga, men det är bara bra ikväll, för då slipper folk se mig springa som en tok. Närmar mig mitt mål, ser bussen stå och vänta bara några meter fram. Plötsligt kör en annan buss framför mig och när den passerat ser jag att min egen startat motorn och åkt iväg, utan mig. Svor högt och sparka till lite skräp. Fick sedan dåligt samvete och tog upp det och slängde det i papperskorgen. Gör ett tappert försök att få min mamma att hämta mig, men var den här gången lönlöst eftersom pappa var iväg med bilen. Självklart bestämde jag min i morse för att för första gången i år ta min vårjacka. Stort misstag. För att slippa tänka på kylan som tränger sig allt längre in på mig, gör jag flera desperata försök att ringa mina vänner för att få lite sällskap. Ingen har tid för mig. Tar fram min iPod och tänker att jag i alla fall har Måns Zelmerlöw som kan trösta mig i min ensamhet. Icke sa Nicke, efter halva låten dör mitt batteri och jag är åter ensam. När det är mörk och man är ensam börjar lätt tankarna vandra iväg. 

Kanske lite långt intro inser jag nu, men nu när jag skrivit allt det kan jag inte bara sudda bort det. Stod som sagt ensam vid busshållplatsen när mina tankar tog mig tillbaka till vad som hänt tidigare idag. Då vi nu lärt oss föna håret platt de tidigare dagarna den här veckan, var det idag istället dags att börja lära sig att föna volym till håret med hjälp av en rundborste. För just vår grupp är det extra viktigt att vi lär oss tekniken, för till våren och sommaren är det volym som gäller. Det man vill åt är en känsla av att man precis kommit ifrån stranden och låtit håret torka med hjälp av sol och vind.

Mina tankar gick vidare. Till vår skola kommer varje vecka en äldre dam och får sitt hår shamponerat, en ordentlig massage och sedan sitt hår stylat. Detta är hennes höjdpunkt i veckan. Hon njuter verkligen av den här behandlingen. Tänk att man kan uppskatta så små saker i livet. Det är det som gör ett arbete så roligt. När man vet att man kan hjälpa en annan människa att må bättre både på insidan och utsidan, i alla fall är det så för mig. Tror det är därför jag passar så bra inom vården också. Vårdyrket saknar dock något. Bortsätt ifrån en och annan håruppläggning, så saknade jag möjligheten att jobba med hår. Har alltid älskat hår, men nu sen jag började skolan har min passion för själva frisöryrket vuxit sig ännu starkare. Jag tycker om folk som bryr sig om sitt utseende och jag vill kunna ha förmågan att hjälpa dem bygga upp ett bättre självförtroende genom att ha en vackrare utsida. Vad folk än säger så spelar utsidan stor roll och just i håret finns mycket av ens personlighet lagrad. Jag vill sätta färg på andras tillvaro, så varför inte börja med deras hår.

/Joakim

Är kung när det kommer till att jobba med plattången. Den är liksom som min förlängda arm, men nu efter de senaste dagarna har jag även svart bälte i att föna hår rakt med olika verktyg. Så när ni helst behöver min expertis är det bara att ropa Rakt hår Baby!

/Joakim

Jag är nästintill att börja gråta just nu. Hur kan jag vara så dum i huvudet? Är så förbannad på mig själv. Idag drar hennes stora turné igång och jag kommer aldrig få se den. Borde bara bokat biljett utan att tänka. Vad gör det om jag gått själv om jag har Britney? Dömma av den här videon kommer den den säkert bli bland de största konserterna genom världshistorien. Det finns ingen annan Britney.

Söndag

Då lördagen var ganska smockad, så missade jag oturligt nog Melodifestivalens fjärde deltävling. Tvingade mina föräldrar att spela in det, så det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att sätta mig framför tv:n. I helhet en väldigt bra omgång med inte allt för pjåkiga bidrag, men usch vad förbannad jag blev när det kom till röstningen. Först åkte Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng ut. Trots en väldigt djup urringning förtjänade de sannerligen en tredje plats och Andra Chansen. Sen att FUCKING operaskiten gick vidare till finalen är fullständigt oacceptabelt. ILLA! SKAMMLIGT! KATASTROF! Är så fruktansvärt upprörd på svenska folket just nu. De kan tydligen inte titta på tv utan mig. Jag är borta en kväll och hela tävlingen flippar ut. Sarah Dawn Finers bidrag var ju utan tvekan det bästa framträdandet i hela tävlingen och henne skickar de bara till Andra Chansen. Sitter här och frustar av upprördhet. Det är lika illa som förra året när Carola och Andreas Johnsson åkte ut. Tack och lov att min älskade Agnes gick vidare i alla fall.

Här har ni mina fem favoriter. Kan ärligt talat inte säga vem jag vill ska vinna.


Agnes - Love Love Love

Lördag

Ett besök hos frisören, så att jag med ett kilo lättare hår kunde möta kvällens äventyr. Först en mysig middag tillsammans med mina arbetskamrater på restaurangen Saint George, för att "fira" att jag lyckats lämna Hulta Ängar för att möta den stora världen utanför. Skulle varit en helt perfekt kväll om inte servitörerna var så himla oförskämda och kastat ut oss för att de ville ha vårt bord. Ångrade verkligen att vi varit så generösa med dricksen. Uppmanar verkligen er alla inte besöka den restaurangen. Hoppas de går i konkurs!

Efter sagt adjö till mina älsklingar gav jag mig hem till Sebastians födeleshem där han, Mimmi och hennes karl Gustav väntade på mig. Han är klart godkänd från min sida. När det var dags för utgång följde tyvärr inte kärleksparet med, utan jag och Sebastian begav oss själva iväg mot RFSL:s alldeles egna lilla klubb Liberty. Väl där mötte vi upp med Hanna, Anna, Fia och hennes bedårande vän Therese. Schlager all night! Riktigt lyckad utekväll, som dock slutade förjävligt med snefylla och att jag lyckats glömma kvar min väska som innehöll både min iPod och mina nycklar. Förhoppningsvis finns det hederliga människor som lagt undan den. Får försöka få tag på dem på måndag. Hur ska jag klara alla tågresor fram och tillbaka till Göteborg utan musik i mina öron?

/Joakim