20.03, tåget stannar in vid stationen. Ut far jag i all hast. Vill verkligen inte missa bussen. Bara några få minuter på mig, men jag gör ett försök. Gatorna är tomma och ödsliga, men det är bara bra ikväll, för då slipper folk se mig springa som en tok. Närmar mig mitt mål, ser bussen stå och vänta bara några meter fram. Plötsligt kör en annan buss framför mig och när den passerat ser jag att min egen startat motorn och åkt iväg, utan mig. Svor högt och sparka till lite skräp. Fick sedan dåligt samvete och tog upp det och slängde det i papperskorgen. Gör ett tappert försök att få min mamma att hämta mig, men var den här gången lönlöst eftersom pappa var iväg med bilen. Självklart bestämde jag min i morse för att för första gången i år ta min vårjacka. Stort misstag. För att slippa tänka på kylan som tränger sig allt längre in på mig, gör jag flera desperata försök att ringa mina vänner för att få lite sällskap. Ingen har tid för mig. Tar fram min iPod och tänker att jag i alla fall har Måns Zelmerlöw som kan trösta mig i min ensamhet. Icke sa Nicke, efter halva låten dör mitt batteri och jag är åter ensam. När det är mörk och man är ensam börjar lätt tankarna vandra iväg. 

Kanske lite långt intro inser jag nu, men nu när jag skrivit allt det kan jag inte bara sudda bort det. Stod som sagt ensam vid busshållplatsen när mina tankar tog mig tillbaka till vad som hänt tidigare idag. Då vi nu lärt oss föna håret platt de tidigare dagarna den här veckan, var det idag istället dags att börja lära sig att föna volym till håret med hjälp av en rundborste. För just vår grupp är det extra viktigt att vi lär oss tekniken, för till våren och sommaren är det volym som gäller. Det man vill åt är en känsla av att man precis kommit ifrån stranden och låtit håret torka med hjälp av sol och vind.

Mina tankar gick vidare. Till vår skola kommer varje vecka en äldre dam och får sitt hår shamponerat, en ordentlig massage och sedan sitt hår stylat. Detta är hennes höjdpunkt i veckan. Hon njuter verkligen av den här behandlingen. Tänk att man kan uppskatta så små saker i livet. Det är det som gör ett arbete så roligt. När man vet att man kan hjälpa en annan människa att må bättre både på insidan och utsidan, i alla fall är det så för mig. Tror det är därför jag passar så bra inom vården också. Vårdyrket saknar dock något. Bortsätt ifrån en och annan håruppläggning, så saknade jag möjligheten att jobba med hår. Har alltid älskat hår, men nu sen jag började skolan har min passion för själva frisöryrket vuxit sig ännu starkare. Jag tycker om folk som bryr sig om sitt utseende och jag vill kunna ha förmågan att hjälpa dem bygga upp ett bättre självförtroende genom att ha en vackrare utsida. Vad folk än säger så spelar utsidan stor roll och just i håret finns mycket av ens personlighet lagrad. Jag vill sätta färg på andras tillvaro, så varför inte börja med deras hår.

/Joakim