Slog upp datorn och loggade in på min blogg med avsikt att berätta för alla mina läsare om min grymt roliga helg, fylld med julklappar, god mat, bögar, dans och massa alkohol. En helg tillsammans med vännerna. Hanna, Viktor, Nanne, Max, Kim, Anna och alla ni andra som förgyllt mina jobbfria dagar, till er vill jag sända en kram och ett tack. 

För att få lite inspiration till skrivandet klickade jag mig som vanligt runt bland mina bloggande vänners sidor. Trevlig  lässtund och mer än en gång märkte jag hur det ryckte i smilbanden, tills jag kände hur en jättelik våg slog över mig och iskalla vindar förde med sig en bitter kyla från väst. Spola, spola isen, sa den. Alla de sorglösa tankar jag haft för bara en timme sedan har nu slutits in i ett hårt skal som jag inte förmår spräcka. Känner mig förnedrad, arg, ledsen och dum. Hur kunde jag vara så korkad att tro att folk förändras?

Trots all förtvivlan når en insikt mig om att jag idag är en starkare person. Efter ett förhållande på två år och tio månader är jag mer eftertraktad på köttmarknaden än någonsin tidigare och om bara två månader kommer min dröm äntligen gå i uppfyllelse. Jag kommer bygga upp mitt liv igen.

Om jag betyder något för dig är det dags att visa det, annars står du där ensam med din ring.

/Joakim

Två dagar till kvar till jul. Har nog inte riktigt fattat det ännu. Kanske för att jag jobbar så mycket att jag inte hinner känna av någon stämning. Kanske för att det inte finns någon stämning att känna av. Julen har alltid varit en tid som jag har fått spendera med familj, släkt och vänner. En tidpunkt som genomsyras av gemenskap. I år känns allt bara som bortblåst. Har aldrig känt mig så ensam. Jag är inte van att vara ensam. Behöver den närhet som jag tagit som självklar tidigare år. Jag behöver någon som bryr sig om mig, någon som håller om mig tills jag mår bra på nytt. Tycker inte om att vara singel. Vill dela mitt liv med någon speciell person igen. Jag vill bli lycklig igen.

Det är nu som jag skulle använda ord som underbart, spännande, och kanske till och med magiskt, men hur mycket jag än försöker går det inte. Vår Stockholmsresa blev ett totalt fiasko!

Har haft en fruktansvärd hosta i flera veckor nu som hållt mig vaken på nätterna, men det har också varit allt. Självklart bara för att jag sett fram emot den här resan så länge åker jag på världens influensa under natten. Försökte verkligen att ha kul ändå. Hade mina upp- och nedgångar, men jag tror inte jag dolde min sjukdom så bra. Sebastian var i och för sig underbar. Förlåt för att jag smittade även dig...

Jaha jag var sjuk, men jag kan väl ändå använda de orden för att beskriva musikalen? Ja det skulle jag också, om jag kunde. My Fair Lady är en usel pjäs! Förstår inte hur filmversionen, som är fruktansvärd rent ut sagt, lyckades samla ihop hela åtta oscars. Musikalen var mycket bättre än filmen, men det är fortfarande My Fair Lady. Tre timmar lång föreställning bestående av evinnerliga dialoger, bråk och pratsjunganden. Somnade till flera gånger och det är inte likt mig. Sen var dessutom Tommy Körberg sjuk, så de fick sätta in en tråkig ersättare. Helen Sjöholm är ju alltid Helen Sjöholm, men hon kom inte till sin rätt med ett sådant tråkigt material. De som fick tillfälle att skina var dock Jan Malmsjö, som hade ganska roliga sångnummer, och Henrik Dorsin, som underhöll oss alla i ett flera minuter långt multilanguage medley. Musikalen i helhet får endast ett OK av mig. Tråkig då jag hade förväntat mig så mycket mer. Jag säger bara; En gång My Fair Lady, aldrig mer igen.  

Dagen efter var det ett tidigt tåg som gällde tillbaka till verkligheten och arbetet. 39,2 visar termometern, men jag kör ändå. Lördag kväll, heldag på söndagen och dagtur på måndagen. Helt slut i kroppen, men nu är jag iaf ledig i tre dagar. Förlåt Isha för att jag smittade dig också...

Idag mår jag mycket bättre i alla fall. Har sprungit på Ikea hela dagen och spänderat min mammas pengar, pyntat granen och gjort mig en julskiva och imorgon blir det en shoppingdag i Göteborg med Viktor. Ska bli skoj! Men nu har det här inlägget blivit på tok för långt.

/Joakim

Det lider mot jul. Lider gör också mina föräldrars plånböcker, för återigen är det dags för min årliga jullista. Ju äldre man blir, ju dyrare blir också de sakerna man önskar sig. I år är inget undantag.

1. iPod touch
2. Vita handdukar i olika storlekar
3. Grey's Anatomy (säsong 4)
4. Heroes (säsong 2)
5. Lakan
6. Parfym
7. Muggar
8. Brödrost
9. Vattenkokare
10. Strumpor



so here is my lifelong wish
my grown up christmas list
not for myself
but for a world in need

no more lives torn apart
that wars would never start
and time would heal all hearts
and everyone would have a friend
and right would always win
and love would never end
this is my grown up christmas list

/Joakim

En yngre man hittades på söndagsmorgonen död på Carl Skottbergs gata nära Slottsskogen i Göteborg. Polisen misstänker mord. På söndagskvällen hade polisen identifierat den döde. Enligt tidningen Göteborgs Posten, var det en pojke i övre tonåren.

Klockan närmar sig midnatt. Sitter vid aftonbladet för att hålla mig uppdaterad om vad som händer runt om i världen när min blick fastnar vid en artikel om en ung kille som misstänks blivit mördad. Vet inte varför jag blir så gripen av den. Kanske för att det faktiskt skulle kunna vara jag. Inte för att jag själv var nära platsen, men jag mår ändå lite dåligt. Om några dagar har de antagligen avslöjat vem killen är och alla journalister kommer att gissa vilt hur mordet gått till. Ganska respektlöst.

Kan inte riktigt släppa tanken på döden. Tänk hur jag det skulle vara om jag dog. Vad har jag lämnat för avtryck efter mig på folk i min omgivning? Vet de vem jag är? Ser framför mig hur mina nära och kära sitter stela i bänkraderna klädda i svart, möjligen gråter och det är som en tung grå slöja har släppts över alla. Är det verkligen jag?

Jag vill inte tro på att detta är sant. Jag vill tro att jag är en positiv person. En kille med en färgstark personlighet. En som sprider värme med hjälp av en så enkel sak som en kram, som visar sina känslor, som vågar stå på sig om sina åsikter och värderingar och som inte är rädd för att älska.

Skulle inte stå ut med att folk mindes mig med sorg. Jag vill att de ska minnas mig med ett leende på läpparna. Jag har aldrig varit en person som haft någon större förkärlek för svart. På min begravning vill jag att alla ska vara klädda i ljusa livfulla färger, varför inte blått, gult, vitt eller rosa? Jag har en psalm som berör mig mer än någon annan, Du omsluter mig. Annars är jag inget direkt fan av kyrklig musik. Alla som läser min blogg har nog insett vad för sorts musik som representerar mig.

Nu ska ni inte tro att det här är någon sorts avskedsbrev. Även de bästa kan få sådana här tankar. Joakim Paaso är full av livsglädje och har många fler människor att sätta sitt avtryck på eller helt enkelt bara ge dem en kram.

/Joakim