Det händer så plötsligt. En dag bara det finns där. Sprider sig långsamt och förgiftar ens kropp. Det hänger en känsla av fruktan i luften. Cancern är här.

Fick idag reda på att en av mina arbetskamrater fått tillbaka sin bröstcancer som hon kämpade sig igenom för tio år sedan. Har man en gång fått cancer, så har man alltid cancer. Vi var flera på jobbet som tog det riktigt hårt, men sen slog det mig att denna fantastiska kvinna besitter ett jävlarnanamma. Hon har en vilja att leva och det kommer ta henne igenom detta igen. Hon har hopp, så varför ska inte jag ha det? Det är i sådan här tider vi alla måste visa tro på att moderjord är god och tar hand om sina barn. 

Det är dags för mig att göra det jag kan för att hjälpa till med det jag kan. Ska åka ner på stan och köpa mig ett rosa band och jag ska ringa upp blodcentalen för att lämna blod. Jag är en frisk människa, det är inte alla. Vetskapen att jag försökt hjälpa någon är bättre än inget, så därför tänker jag försöka. En dag ska cancern dö!

/Joakim