Slog upp datorn och loggade in på min blogg med avsikt att berätta för alla mina läsare om min grymt roliga helg, fylld med julklappar, god mat, bögar, dans och massa alkohol. En helg tillsammans med vännerna. Hanna, Viktor, Nanne, Max, Kim, Anna och alla ni andra som förgyllt mina jobbfria dagar, till er vill jag sända en kram och ett tack. 

För att få lite inspiration till skrivandet klickade jag mig som vanligt runt bland mina bloggande vänners sidor. Trevlig  lässtund och mer än en gång märkte jag hur det ryckte i smilbanden, tills jag kände hur en jättelik våg slog över mig och iskalla vindar förde med sig en bitter kyla från väst. Spola, spola isen, sa den. Alla de sorglösa tankar jag haft för bara en timme sedan har nu slutits in i ett hårt skal som jag inte förmår spräcka. Känner mig förnedrad, arg, ledsen och dum. Hur kunde jag vara så korkad att tro att folk förändras?

Trots all förtvivlan når en insikt mig om att jag idag är en starkare person. Efter ett förhållande på två år och tio månader är jag mer eftertraktad på köttmarknaden än någonsin tidigare och om bara två månader kommer min dröm äntligen gå i uppfyllelse. Jag kommer bygga upp mitt liv igen.

Om jag betyder något för dig är det dags att visa det, annars står du där ensam med din ring.

/Joakim