Freedom of speech is fine, as long as you don't do it in public.

Har sedan jag upptäckte Dixie Chicks musik för några år tillbaka varit ett stort fan av deras musik. Tidigare har jag väl tyckt att country kunde vara lite småmysigt, men de gör musiken levande på ett sätt som annars bara Dolly Parton kan göra. När Natalie Maines sjunger behöver jag inte ens tänka på texten utan den bara kommer till mig. Känns som hon bara sjunger till mig.

Var inne på Hemmakväll häromdagen när jag såg dokumentären, Shout up & Sing, om Dixie Chicks liv efter att de under en spelning i London uttryckt sitt förakt mot George W Bush och Irakkriget som snart skulle bryta ut. Att de skämdes för att komma ifrån samma delstat som honom, Texas. Trots att övriga världen hylldade dem väckte uttalandet enorma reaktioner i hemlandet bland så väl politiker, media och stora delar av befolkningen. Radiostationerna slutade spela deras musik, folk demonstrerade utanför deras konserter och flera mordhit riktades åt bandets ledsångerska.

Det är i sådana här stunder som man inser hur lyckligt lottad man är som är född i Sverige. Är så trött på alla outbildade människor som bara ser världen som svart och vit, gott mot ont, USA mot världen. Finns så många trångsynta människor i de inre delarna av Amerika. Trångsynta pågrund av att de redan från att de är små hjärntvättas med politisk, patriotisk och religiös propaganda. Stackars människor som inte får tänka för sig själva. Sorgligare blir det med tanke på att de själva inte vet om det. Tack och lov för Barack Ubama och Dixie Chicks såklart!

/Joakim