"Nästa station Borås" Det är något med de orden som får det att knyta sig i magen på mig varje gång. Jag vill inte gå av tåget. Vill bara sluta ögonen och inse att jag är tillbaka i Göteborg när jag öppnar dem igen. Det är med tunga steg som jag går av tåget och börjar vandra bort mot busstorget. Det är mörkt ute nu när jag kommer hem. Inte ett ljud hörs när jag går där i min ensamhet. Vart är alla människor? Antagligen sitter de hemma och tittar på tv för på kvällstid har Borås inget att erbjuda. Inte heller får jag sällskap av den enorma nakna kvinnan som annars så villigt blottat sig för mig. Jag kommer aldrig glömma våra stunder tillsammans. Nu när jag går förbi platsen där hon brukade stå ser jag bara en tom grushög. Hon har lämnat Borås för Göteborg, så vad håller då mig kvar? Borås har inget mer att tillföra mig. Om några år kommer jag antagligen se Borås med nya ögon, men nu när mörkret infinner sig slocknar allt liv och den döda staden ekar i sin tomhet. Jag vill inte dö!



/Joakim