Trots att åtta år förflutit minns jag det som om det var igår. Två flygplan krashar in i Wold Trade Center, samtidigt har jag mina egna bekymmer på hemmaplan. Hade nyligen börjat sjunde klass på högstadiet. Ny skola och ny klass, så självklart tvingades vi ut i skogen, mitt ute i ingenstans, för att "lära känna varandra". Har bara tragiska minnen från den dagen. Skog, kyla, sova i vindskydd och minnet av att falla i en gyttjebäck under en hinderbana. Inte konstigt att jag blivit den jag blivit. Trots vår avskildhet nådde de katastrofala nyheterna oss. Vi samlades alla inne i en stor lada och lärarna meddelade oss vad som hade hänt. Var ganska ofattbart att de två tornen, som man så många gånger sett på film, nu inte var mycket mer än stoft. Tänk vad mycket lidande som medföljde efter den här dagen. Det är i sådana här stunder som man ska försöka tänka positivt. För att göra något gott lade jag 100 kr i en av Rädda Barnens insamlingsbössor. Mådde väldigt bra efteråt. Vad gör du för att försöka göra världen till en bättre plats?

/Joakim