Tänk så många människor som kommit och gått i ens liv. Vissa har betytt mer än andra, men nästan alla har de påverkat ens liv på något sätt. Det är först när man förlorat dem som man inser att man tidigare tagit dem för givet. Man måste kämpa för att behålla sina vänner. Kanske jag i många fall gett upp för lätt. Kanske jag borde skickat iväg sms:et, som jag så många gånger påbörjat, med texten "jag saknar dig" eller ringt samtalat, för att fråga en så enkel sak som hur personen mår. För sannorlikheten är stor att personen i fråga saknar dig också.

Livet var så okomplicerat när man var yngre. Allt och alla man behövde fanns i Borås. Nu när gymnasiet är slut har allt rasat samman. Alla vill ha ut mer av sitt liv. Bort från allt som hör till vardagen. Utvecklas som människor. Detta skrämmer livet ur mig. Kan inte stå ut med tanken på att förlora mina vänner. Vill på sätt och vis bara fly från Borås innan alla andra gör det och lämnar mig ensam kvar.

Jag saknar er

/Joakim