So I'm alone again..

Det är mörkt ute, över midnatt. Tänker som vanligt strejka mot sömnen, eftersom jag vet att då jag vaknar måste jag upp för att jobba. Ska jag vara ärlig är tanken på att torka rumpa inte speciellt lockande just nu. Nej, jag tänker allt sitta uppe en stund till och blogga.
   Min blick far runt i rummet och stannar vid min samling av Harry Potter-böckerna. Bra grabb den där Potter. Åter igen har jag inte kunnat låta bli att följa med honom på hans äventyr på Hogwards. Tänk den som ändå kunde trolla. Känner på mig att jag är där med näsan tryckt mot sidorna om cirka ett år igen. Brukar bli så. 
   På mitt nattduksbord står just nu mitt överlevnadskitt i dessa förkyldningstider; en flaska hostmedicin, det elefantprydda nässprayet och de åh så mjuka trelagervikta servetterna. 
   I vänster rikting hittar jag min filmsamling. Inte för att skryta, men nog börjar den bli ganska pampig. Filmer är kul! På skåpsdörren framför filmerna sitter lite bilder och kort. Det kort som drar min uppmärksamhet till sig mest är det vykort som Nanne och Viktor skickade till mig ifrån deras första tripp till Arvika. Måste gå fram och titta på det. Mest massa nonsens, men ändå så klockrent. Ler med tanke på att jag ser dem framför mig bara flumma och kladda ner allt sjukt de kan komma på. Saknar dem innerligt när jag tänker på att båda för ögonblicket befinner sig flera mil ifrån mig, var och en på olika håll. Varför ska ni flytta ifrån mig?! Är jag orolig att vår vänskap ska dö ut? Nej. Jag vet att vår vänskap kommer att överleva även om stormiga hav skiljer oss åt. Ni är mina bästa vänner och jag älskar er. Om fem år står vi i Los Angeles och tittar på den förvuxna tomten och skapar Dirty Fashion. O ja, världen ligger för våra fötter.
   Innan jag hinner fortsätta granska mitt chockröda rum öppnar min mamma dörren och skriker att jag borde vara i säng för länge sen och att hon absolut inte kommer köra mig till jobbet om jag försover mig. Ja det är väl bara att vara en duktig son och lyssna på sin förnuftiga mamma, annars blir det inget lördagsgodis. 
   Dags att säga god natt för denna gång. Om du finner dig själv sitta uppe när mörkret tätnar omkring dig så kom ihåg, du är inte ensam.

/Joakim

Kommentarer
Postat av: Anonym

"Om 5 år står vi i Los Angeles"!? Vad hände med London!? (Det kanske är några år till dit iofs...)

2008-11-20 @ 23:09:02
Postat av: Anonym

Men det där är minsann inte nonsens. Inget vi någonsin har skrivit är nonsens. Det är poesi. :)

Och så många mil bort bor jag väl ändå inte. Det är bara att komma hit när du känner för det.



Ojoj, är det bara fem år kvar? Himmel. Ja, man kan ju hoppas att ni båda är lite snällare mot mig då än vad ni var i berättelsen. ^^ Men älsk på dig i alla fall.

<3

2008-11-23 @ 20:48:51
URL: http://dixitus.blogspot.com/
Postat av: Nanne

Jag kan inget annat än att hålla med, ljuv poesi var det vi författade minsann! :)



Det är ju så, vi kommer alltid att vara tillsammans, om inte i direkt närhet så i alla fall i tankarna, till den dagen då vi sitter på ålderdomshemmet och byter löständer och beyond that :)



Saknar dig darling, kom och hälsa på snart igen!

Love you <3

2008-11-24 @ 20:06:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0